hejamy.blogg.se

Mysen ligger och sover utmattat i sängen, idag har varit en händelserik dag för barnets del. och mamman. 

Besök på BVC som visade att My växt på längd och huvudform men att vikten dalar lite, ej oroväckande, hon har gått upp men inte upp som det gjort innan, troligen pga ungen rör sig hela tiden. Allt annat var bra. 
Ingen oro. Inga konstigheter. 

Efter besöket gick vi till lekparken och gungade en sväng, och åt lite sand. Mums tydligen enligt My. När vi lekt klart bäddade jag ner My i vagnen och rullade bort mot söder och lunch med Anna. Hemma hos Anna härjade My runt och ställde sig i krypställningn med skönk ihop och valde att åla istället. Då var kl. 12. 

Efter maten drog vi iväg till sjukgymnasten för en uppföljning. Sist vi var där var innan operationen, det blev ett glatt återseende. Hon tyckte att My växt som tusan, var stark som en oxe samt att det såg väldigt väldigt bra ut det hon opererat. Hon ville klämma och känna lite på My och såklart se hur hon rör sig, så jag släppte ner barnet på golvet och ett tu tre så kryper hon flera steg!! Första gången hon kryper ordentligt, jag skrek rakt ut av glädje, sjukgymnasten föll in och skrek hon med. My tittade förvånat!! Så himla roligt. 
Sen blev My undersökt och godkänd på alla punkter, ingen sne rygg eller stela kotor, hon var dessutom i framkant på vad hon bör klara av för sin ålder, över medel som det så fint heter efter alla dessa kurvor alla ställen har. Det var ju kul!! Även detta imponerade på sjukgymnasten då många barn som opereras så här tidigt ofta hamnar lite efter just pga sjukhusvändor osv. Lite stolt blir jag allt att My är vild som hon är. Duktig!

Vi fick dock en hemläxa på en övning vi ska göra för en viss muskel i nacken som eventuellt är lite svagare än de andra, träning i en månad sen bör hon vara där hon ska där också. 

Efter sjukgymnasten var det åter dags för sömn för den lille och en promenad för mamman med andra ord. Vi gick hemåt och väl hemma kommer snart besök, finJoar och hans mamma. Härligt häng med bus av en tvåkommafemåring som My verkligen imponerades av, allt han gjorde ville hon göra. Gulle! Joar blev dock lite irriterad när hon inte förstod tjusningen av att sitta still och höra bok eller spela på sitt eget instrument. haha. 

 

Det är sjukt hur snabbt det går från nyfödd tills de kan typ allt. Fantastiskt att få vara med på den resan ändå!!