hejamy.blogg.se

Jag vänjer mig nog aldrig vid brev med kallelse till "barnhjärtcebtrum". Jag vänjer mig nog aldrig vid att läkare pratar och frågar om lillHjärtat hennes. Sist när vi var på hjärtundersökningen och de konstaterade att den där lilla fosterförbindelsen fortfarande var öppen blev jag livrädd. Har vi ett hjärtbarn nu? Jag tänkte att jag alltid skulle tänka på det, lillhålet. så blev det såklart inte. Jag tänker typ aldrig på det. Typ glömt bort, fantastiskt och tacksamt nog för jag vet att det finns andra familjer som inte glömmer och som måste tänka på det varje dag. 

 

Men så idag var vi först på tiomånaderskontroll i efterskott på BVC och det gick bra! Läkaren där träffar ju inte My så ofta så mycket hade ju hänt sen sist och i hans journaler stod att vi skulle kolla hjärtat och vi kom att prata om det och alla andra sjukhusbesök som snart ska återuppföljas igen. Hur som. Det stack till i mig, "just ja. Hjärtat! Det ska kollas upp igen för det var inte helt 100, hur kan jag ens glömma?!" 

När vi sen kom hem så låg brevet från Karolinska där. Det är daga för återbesök på barnhjärtcentrum. och jag hajade till igen. barnhjärtcentrum. Det låter så himla stort och allvarligt och seriöst. Hjärtat känns så viktigt. Och vi ska dit. Tacksam såklart. Men också skrämande, fast att det inte ska vara någon fara. 

Lillhjärtat.