Känslan av att inte tro på saker men ändå vilja ge sitt barn tusen stora presenter. Typ.
Både jag och Roger är löjligt stolta, fyllda av beundran och malliga över detta barn. My har varit och är så himla duktig. Sån kämne. Så tapper. Vi vill hylla henne till skyarna. Lejonkungenkänslan av att vilja lyfta henne högt över alla på lejonklippan och bara VISA UPP NA har aldrig varit starkare. Typ skryta högt. Men det gör vi ju inte. knappt...
Vi vill också typ överrösa henne med presenter?! Vi som inte tror på saker, drar oss för konsumtionen, bor så litet, badar knappast i pengar, ogillar att köpa onödigheter osv i all tråkig oändlighet. MEN! Här om dagen bara hände det. Vi drog en rätt "fet" beställning till avkomman ändå.. (fet i bemärkelsen att gå från nästan inte köpa någonting utan bara ärva eller låna eller lite second hand-shopping ibland till att råka beställa en liten låda full..) hon är Banneoss värd lite nytt.
Speciellt med tanke på att vi råkade tappa hennes favvoleksak på tåget hem från Göteborg.. (Bööööl. Finns det något sorligare än tappade leksaker eller nallar med borttappad ägare?!)
vi köpte i alla fall bra grejer. Från Rekolek Tack Fru Gredelin för hållbara och ekologiska tips!!
Att åtminstone shoppa med ansvar när en nu nödvändigtvis ska till och spendera är viktigt för oss. speciellt för Mys skull. För kropp och planet Lixom.
Bland annat en xylofon, en plocklåda och denna härliga lekmatta fick flytta hem till oss! Så fina grejer!
