Vem är det som går och går och aldrig står stilla?
M Y.
Nu har det här med att gå lossnat riktigt ordentligt. Hon tog sina första steg några veckor innan ettårsdagen, men inte så att hon gick obehindrat inte. Nästa nöt knäckte hon som bekant på sjukhuset vid förra operationen och idag går hon som att hon alltid gått. Typ. Det är så himla häftigt. Ett år på jorden och den lille har redan lärt sig så mycket?! Tänk om en annan kunde lära sig hälften så mycket som en ungen, då hade en typ kunnat allt innan graven!
Myran går både inne och ute, med eller utan skor. Eller ja. Med skor ute och utan skor inne såklart. I början var det svårt för henne att gå ute men nu flyter även det bra och när vi är i lekparken kan hon lixom själv bestämma vart vi ska va och leka. Ballt. Allt blir verkligen roligare och roligare ju mer hon kan, tycker jag i alla fall. Mysigt med en bebis såklart, men en hel liten minimänniskaperson är så mycket bättre. Så mycket mer. Jag längtar tills hon pratar också. Något säger mig att hon kommer va en skojare. Vi kommer skratta fram i livet tillsammans, precis som nu. FAB!
Kladdmonster!
