Ett spretigt inlägg om ingenting
BLOGGEN! Hej. har behövt en paus och andats lite. Brytit ihop och kommit igen. Sånt behöver en ibland. Det var skönt. Nu är jag på banan igen.
Det känns bra att vi fått en ny tid för Mys operation och det känns väldigt bra att den inte blev av när det var planerat iom att hon verkar haft tredagarsfebern. Först jättehög feber i tre dagar cirkus, sen blev hon helt prickig över hela kroppen. I övrigt mådde hon toppen och var såå pigg? (Läs lärde sig gå!) Så det var ju bra att hon inte opererades då det säkert hade försämrat läkningen.
Och nu mår hon toppen igen.
Något annat som är nytt men gammalt är att skolan har dragit igång igen, igår närmare bestämt. Med full fart dessutom. Det kommer med all sannorlikhet bli en hektisk höst och jag är egentligen inte alls redo. Samtidigt som jag är väldigt redo att ta examen, men då måste en tydligen läsa klart programmet först. typsitk nog!
Men men, det ska nog gå det här med. Roger och jag pusslar ihop det på nått vis. (Samt med viss hjälp från tex moster Emma räknar jag med!) Det verkligt negativa med att ha pussel och skola plus jobb är att vissa dagar kommer jag och Roger att vara stressade. Det känns inte bra i magen med tanke på My. Men jag ser inte heller hur vi skulle kunna göra annorlunda. Vi ska göra så gott vi kan. Men jag räknar med ett ständigt dåligt samvete.
My ska i alla fall inte börja på förskolan i höst, hon fyller ju ett år om mindre än en vecka men vi känner att hon är för liten än. Istället börjar hon i januari, som tidigast. Förhoppningsvis bara ett fåtal timmar i veckan. Det blir nog bra när den dagen kommer också. Men jag är glad att den inte är än pga miniMy.
Jag har varit väldigt nostalgisk de senaste dagarna. Tittat på bilder från när jag var gravid, förlossningen och första tiden med My. Första året med My. På måndag är det nämligen prick ett år sen hon kom till oss. Tänk att hon varit med oss så länge, det lilla charmtrollet! I helgen blir det släkt/vänkalas i dalarna och nästa helg blir det kompiskalas i stan. Fy va vi ska fira. Känns bra. My är värd allt firande i världen tycker jag!
Och med dem orden inser jag att jag skrivit mitt hittintills typ tråkigaste blogginlägg, men jag skyller på min efter-skolhjärna (vi läser statistik dvs räknar matte?? AHAaaaaa ett skämt typ...). Och sen gick jag och la mig hej dååååå!
Det känns bra att vi fått en ny tid för Mys operation och det känns väldigt bra att den inte blev av när det var planerat iom att hon verkar haft tredagarsfebern. Först jättehög feber i tre dagar cirkus, sen blev hon helt prickig över hela kroppen. I övrigt mådde hon toppen och var såå pigg? (Läs lärde sig gå!) Så det var ju bra att hon inte opererades då det säkert hade försämrat läkningen.
Och nu mår hon toppen igen.
Något annat som är nytt men gammalt är att skolan har dragit igång igen, igår närmare bestämt. Med full fart dessutom. Det kommer med all sannorlikhet bli en hektisk höst och jag är egentligen inte alls redo. Samtidigt som jag är väldigt redo att ta examen, men då måste en tydligen läsa klart programmet först. typsitk nog!
Men men, det ska nog gå det här med. Roger och jag pusslar ihop det på nått vis. (Samt med viss hjälp från tex moster Emma räknar jag med!) Det verkligt negativa med att ha pussel och skola plus jobb är att vissa dagar kommer jag och Roger att vara stressade. Det känns inte bra i magen med tanke på My. Men jag ser inte heller hur vi skulle kunna göra annorlunda. Vi ska göra så gott vi kan. Men jag räknar med ett ständigt dåligt samvete.
My ska i alla fall inte börja på förskolan i höst, hon fyller ju ett år om mindre än en vecka men vi känner att hon är för liten än. Istället börjar hon i januari, som tidigast. Förhoppningsvis bara ett fåtal timmar i veckan. Det blir nog bra när den dagen kommer också. Men jag är glad att den inte är än pga miniMy.
Jag har varit väldigt nostalgisk de senaste dagarna. Tittat på bilder från när jag var gravid, förlossningen och första tiden med My. Första året med My. På måndag är det nämligen prick ett år sen hon kom till oss. Tänk att hon varit med oss så länge, det lilla charmtrollet! I helgen blir det släkt/vänkalas i dalarna och nästa helg blir det kompiskalas i stan. Fy va vi ska fira. Känns bra. My är värd allt firande i världen tycker jag!
Och med dem orden inser jag att jag skrivit mitt hittintills typ tråkigaste blogginlägg, men jag skyller på min efter-skolhjärna (vi läser statistik dvs räknar matte?? AHAaaaaa ett skämt typ...). Och sen gick jag och la mig hej dååååå!
