hejamy.blogg.se

under samtalet med karolinska idag, när doktorn gav oss nästa operationstid frågade

hon "om vi orkar", jag svarade att My borde vara redo för nösta fight då i mars men hon syftade mer på Mys föräldrar. "Orkar hennes föräldrar redan nu då?" Frågade hon och på den frågan finns ju bara ett svar. ja. 

Ja, för att vi har inget val, det måste ju göras Och bäst för Mys fortsatta språkutveckling är att göra det nu, alltså gör vi det nu. Alltså orkar vi. 

 

Men jag började ju ändå undra, vad skulle

hända om vi sa "nej. Vi orkar inge mer nu"? Det är ju inte ens ett alternativ?! 

 

Många många är ni som hört av er till oss, många många berättar för oss hur starka ni tycker att vi är som fixar det här. Och vi tackar såklart för all pepp och alla fina ord. Men samtidigt, vi är inte starkare än någon annan förälder, alla föräldrar är starka och tar just den kampen som kom tillsammans med just deras barn. Att vara förälder är inte bara en dans på rosor nämligen. Den kampen kan handla om allt mellan amningsproblem, gulsot eller hjätfel, cancer, syndrom, kolik eller allergi, minustimmar på sömnkontot, starka viljor eller mobbing. Som förälder gör du bara. Du orkar. För din största och viktigaste uppgift i livet är ditt barn. Så vi är inga hjälteföräldrar utöver det vanliga, alla föräldrar är hjältar utöver det vanliga, med olika lass att dra, olika kamper att utkämpa! 

Jag tror ju dessutom att allt har en mening, en får det barn en "klarar av". Vi fick My, den finaste gåvan jag någonsin fått till låns!